Mia Kristina Cecilia

Ikväll sitter jag ensam hemma i mitt kök och funderar på livet. Går igenom en period av dåliga dagar med alldeles för många tunga känslor av hopplöshet och uppgivenhet, och det mesta beror nog på min nuvarande jobbsituation;

Jag har jobbat på caféet i Clissold Park i en månad, och insett att jag inte alls trivs. Visst, de flesta jag jobbar med är trevliga och gulliga, men jobbet i sig är inte riktigt vad jag vill göra. Jag kan liksom inte utvecklas eller lära mig något nytt, eller ens jobba mig uppåt för jag bryr mig inte det minsta om företaget. Det är mer fokus på snabb service än bra service, och det är helt tvärtemot vad jag tycker om plus att det gör mig väldigt stressad. Jag står alltså vid en espresso maskin ungefär hela dagarna och gör alla möjliga sorters kaffebaserade drycker, vilket är precis vad jag vill ägna mig åt, men jag har varken fått riktig träning eller ens möjlighet att försöka bättra på mina kunskaper (eftersom allt ska gå så snabbt som möjligt). Så även om jag i princip gör vad jag vill göra, så är det på helt fel ställe och i helt fel miljö. Och det är DET som gör att allting känns superjobbigt och som gör det svårt att kliva upp ur sängen på morgonen.

Självklart så har jag sökt jobb på seriösa kaffeställen, jag har till och med varit på en intervju (men den verkar inte ha gått så bra), och jag kontaktar alla möjliga rosterier/kaféer så fort jag har ledig tid. Nästa vecka ska jag ta en bunt CVn och sälja mig själv så gott jag kan till så många ställen jag kan hitta på en dag. Jag SKA hitta ett jobb som jag trivs med och som jag faktiskt vill gå till. Ett jobb där jag kan utvecklas och lära mig nya saker, tillsammans med andra människor som delar mitt intresse.

I övrigt då?
Mark har sagt att han är kär i mig, Mimi flyttade in i min och Sabinas lägenhet igår, hösten har äntligen kommit hit på riktigt med färgsprakande träd och kyliga grader, och jag har börjat läsa en ny bok som jag redan tycker väldigt mycket om (berättar om den senare).