There is a light that never goes out


Så, där har vi mitt nya fina konstverk; en liten fyr. Jag var lite skeptisk till designen med detaljerna i mitten av själva fyrtornet, men så fort allting fick färg så kände jag mig meganöjd! Det enda kraven jag hade var repet runtom i den formen samt att fyren skulle vara röd och vit-randig.

Allt som allt tog det ungefär en timme och gick hur smidigt som helst, den där Paul vet allt vad han gör. Han påpekade även att jag har perfekt hud att tatuera på, "it's so smooth, it's like butter", vilket gjorde mig mer ivrig att komma på nya idéer! Jag lovade även att inte låta det gå över ett och ett halvt år till nästa tatuering, vilket det hade gjort nu sen den senaste (ankaret där på sidan), och det tycker jag låter som en bra plan.

Den sjuttonde september

Ja, nu har det varit lite tyst och tråkigt här alldeles för länge tycker jag. Livet har kommit i vägen och jag hinner knappt med dagarna längre. Jobbar mest, och spenderar den lediga tiden med pojkvännen (har jag ens nämnt att vi är officiellt ihop?) eller med mina tjejer. Fast igår hade jag roliga saker för mig; ett kärt och efterlängtat besök på tatueringsstudion!


Sen juli 2012 har jag hängt hos gänget på Vagabond på Hackney Road och har hittills samlat på mig totalt fem tatueringar. Sist var i april förra året, men nu kunde jag verkligen inte hålla mig längre!

Själva tatueringen tog bara en timme och gick hur smidigt som helst. Efteråt mötte jag upp Mimi för gott kaffe och lunchmacka på AllPress i Shoreditch, sen hängde vi runt omkring Brick Lane och Bethnal Green i ett par timmar innan jag åkte hem för att ha middagsdejt med Mark. Perfekt onsdag!

Ps, bild på tatueringen kommer lite senare. Den är megafin.